Japanska Alfabetet

Japanska använder tre skriftsystem: Hiragana, Katakana och Kanji. Hiragana och Katakana har 46 tecken vardera, medan Kanji har tusentals tecken. Varje system används för olika ord och begrepp, vilket gör japanska komplext men mångsidigt.

Japanska Alfabetet Hiragana (ひらがな)

HiraganaRomaji🗣️ IPA🇸🇪 Svensk Uttal
a[a]a
i[i]i
u[ɯ]u
e[e]e
o[o]o
ka[ka]ka
ki[ki]ki
ku[kɯ]ku
ke[ke]ke
ko[ko]ko
sa[sa]sa
shi[ɕi]shi
su[sɯ]su
se[se]se
so[so]so
ta[ta]ta
chi[tɕi]tji
tsu[tsɯ]tsu
te[te]te
to[to]to
na[na]na
ni[ɲi]ni
nu[nɯ]nu
ne[ne]ne
no[no]no
ha[ha]ha
hi[çi]hi
fu[ɸɯ]fu
he[he]he
ho[ho]ho
ma[ma]ma
mi[mi]mi
mu[mɯ]mu
me[me]me
mo[mo]mo
ya[ja]ja
yu[jɯ]ju
yo[jo]jo
ra[ɾa]ra
ri[ɾi]ri
ru[ɾɯ]ru
re[ɾe]re
ro[ɾo]ro
wa[wa]wa
o (wo)[o]o
n[n]n

Japanska Alfabetet Katakana (カタカナ)

KatakanaRomaji🗣️ IPA🇸🇪 Svensk Uttal
a[a]a
i[i]i
u[ɯ]u
e[e]e
o[o]o
ka[ka]ka
ki[ki]ki
ku[kɯ]ku
ke[ke]ke
ko[ko]ko
sa[sa]sa
shi[ɕi]shi
su[sɯ]su
se[se]se
so[so]so
ta[ta]ta
chi[tɕi]tji
tsu[tsɯ]tsu
te[te]te
to[to]to
na[na]na
ni[ɲi]ni
nu[nɯ]nu
ne[ne]ne
no[no]no
ha[ha]ha
hi[çi]hi
fu[ɸɯ]fu
he[he]he
ho[ho]ho
ma[ma]ma
mi[mi]mi
mu[mɯ]mu
me[me]me
mo[mo]mo
ya[ja]ja
yu[jɯ]ju
yo[jo]jo
ra[ɾa]ra
ri[ɾi]ri
ru[ɾɯ]ru
re[ɾe]re
ro[ɾo]ro
wa[wa]wa
o (wo)[o]o
n[n]n

Japanska Alfabetet Kanji (漢字)

Det japanska alfabetet Kanji har över 50 000 olika tecken vilket gör det svårt att samla alla här på sidan. Men här nedanför hittar du en en lista på svenska med de 100 vanligaste från det japanska alfabetet Kanji med svenskt uttal och betydelse.

🈶 Kanji🗣️ On’yomi (音読み)🗣️ Kun’yomi (訓読み)📖 Betydelse🇸🇪 Svensk Motsvarighet
nichi, jitsuhi, bidag, soldag/sol
ichihito(tsu)ettett
kokukunilandland
jin, ninhitopersonperson
nentoshiårår
dai, taioo(kii)storstor
juutootiotio
nifuta(tsu)tvåtvå
honmotobok, ursprungbok/ursprung
chuunakamitt, inutimitt/inuti
chounaga(i)långlång
shutsude(ru)att lämnalämna
sanmi(tsu)tretre
jitokitidtid
kou, gyoui(ku)att gå
kenmi(ru)att sese
getsu, gatsutsukimånad, månemånad/måne
bun, funwa(keru)minut, delminut/del
go, kouato, ushi(ro)efter, bakomefter/bakom
zenmaeföreföre
sei, shoui(kiru), u(mu)liv, födelseliv/födelse
goitsu(tsu)femfem
kan, kenaidamellanmellan
jouueöveröver
touhigashiöstöst
shiyon, yo(tsu)fyrafyra
kon, kinimanunu
kin, konkaneguld, pengarguld/pengar
kyuu, kukokono(tsu)nionio
nyuui(ru), hai(ru)att gå ingå in
gakumana(bu)studierstudera
koutaka(i)höghög
enmaru(i)yen, cirkelyen/cirkel
shi, sukobarnbarn
gaisotoutanförutanför
hachiya(tsu)åttaåtta
rokumu(tsu)sexsex
ka, geshitaunderunder
raiku(ru), kita(ru)att kommakomma
ki, keande, energienergi
shouchii(sai)litenliten
shichinana(tsu)sjusju
sanyamabergberg
wahanashi, hana(su)samtalsamtal
jo, nyoonnakvinnakvinna
hokukitanorrnorr
gomiddagmiddag
hyakuhundrahundra
shoka(ku)att skrivaskriva
sensakitidigaretidigare
mei, myounanamnnamn
senkawaflodflod
senchitusentusen
suimizuvattenvatten
hannaka(ba)halvhalv
dan, nanotokomanman
西sei, sainishivästväst
denelektricitetel
kouskolaskola
gokata(ru)språk, ordspråk
do, totsuchijordjord
moku, bokukiträdträd
bun, monki(ku)att hörahöra
shoku, jikita(beru)att ätaäta
shakurumabilbil
kanani, nanvadvad
nanminamisydsyd
man, bantiotusentiotusen
bohahamormor
hakushiro(i)vitvit
tename, amahimmelhimmel
sahidarivänstervänster
fuchichifarfar
kahieldeld
u, yuumigihögerhöger
yuutomovänvän
shousuko(shi)litelite
shito(maru)att stoppastoppa
tai, teikaradakroppkropp
yayorunattnatt
jimimiöraöra
houkatariktningriktning
kaämne, avdelningämne
ho, buaru(ku)att gå
jitsumisanningsanning
douugo(ku)rörelserörelse
shu, suomohuvud, ägareägare
kudistriktdistrikt
keihaka(ru)plan, mätamäta
fuukazevindvind
shiomo(u)att tänkatänka
shimästaremästare
rinhayashiskogskog
kouhikariljusljus
shishi(nu)döddöd

Skillnaden mellan On’yomi och Kun’yomi

I japanskan finns det två huvudsakliga uttalsformer för kanji-tecken: On’yomi och Kun’yomi.

  • On’yomi (音読み) är den kinesiska läsningen av ett kanji-tecken och baseras på hur tecknet uttalas på kinesiska, även om det har anpassats till det japanska språkljudet. Denna läsning används oftast när kanji kombineras med andra kanji i sammansatta ord (kallade jukugo). Till exempel läses kanji-tecknet 本 (“bok” eller “ursprung”) som “hon” i On’yomi.
  • Kun’yomi (訓読み) är den inhemska japanska läsningen av kanji och beskriver den ursprungliga betydelsen på japanska. Kun’yomi används främst när kanji står ensamt eller i enkla ord. Ett exempel är tecknet 見 (“att se”), som har Kun’yomi-läsningen “miru” på japanska.

Kort sagt används On’yomi-läsningen oftast i sammansatta ord, medan Kun’yomi-läsningen används i enkla, ursprungliga japanska ord.

JAPANSKA Alfabetet med svenskt uttal